Blev en rejäl paus i skrivandet. Var väldigt sliten och då kom mer motgångar. Först frågetecken kring skola och hur de nonchalerat allvaret kring typ 1 diabetes vilket gav oro och var jobbigt att ta kontakt med skolan och rektor efter att vår dotter med autism haft det så illa där och just kontakt med rektor är inte min favoritsyssla. Att allvarliga situationer inte meddelas känns inte heller bra. Upotäckte många brister som ska skärpas upp på skolan. Önskar alla visste hur extremt farligt relativt små doser insulin är och hur farlig sjukdomen typ 1 diabetes är. Får nog ta mig tid o skriva på bloggen om det med lite länkar då det finns många med sjukdomen men kunskapen är låg och ofta helt felaktig.
Dagen innan min dotter skulle ha 14 årskalas fick jag veta att min fantastiska o underbara farmor hastigt blivit sämre o hon låg hemma i sin lägenhet i väntan på att få somna in. Den 20 e maj skulle hon bli 98 år. Min farmor har betytt så otroligt mkt för mig. Hela uppväxten fanns hon där för alla barnen och barnen var det hon alltid tog i första hand. Hon dömde aldrig utan konstaterade bara att saker blivit tokigt och hjälpte till att göra det bra. Min farfar dog när hon var 45 så hon spenderade nästan hela sitt liv som änka med 5 barn och 9 barnbarn o 16 barnbarnsbarn. Sedan jag flyttade o skaffade familj så har jag inte kunnat hälsa på så ofta som jag velat då livet varit så intensivt o barnen ibland varit sjuka när vi varit hemma i barndomsorten där hon bott. Varit trist att vilja mer än man kan då hon är en jättestor del i den jag är idag. Hon lärt mig se framåt, inte döma och att barnen är viktigast, ger glädje och alltid ska prioriteras. Gissar hon är anledningen till att vi idag har 5 barn. Min förebild. Hon var pigg o alert länge och körde bil tills hon var över 90 år. När vi hälsade på i påskas slängde hon med lätthet upp foten i knät och hade humor o envishet i behåll. Den vackraste själ jag känt hann jag träffa ett par dagar senare när hennes sinnen började försvinna och vi var många där som pratade gamla minnen och skrattade o grät om vart annat och visste inte hur länge hennes kropp skulle orka. På onsdagen några dagar senare gav hennes kropp upp och hon somnade stillsamt på förmiddagen och bla min pappa var där med. Jag hade gråtit o bearbetat och trots jag fasat för den dagen hon skulle lämna oss så var det en lättnad att hon slapp lida ner, fick dö hemma i sällskap av nära släktingar och utan smärta. Jag o maken åkte dit på kvällen för att se henne en sista gång (självklart kö på E6 så vi blev sena och pappa fick be begravningsbyrå hämta senare) och var själva där med min pappa o bror o var väldigt fint. Overkligt o hela jag ville o vill ha tillbaka min fantastiska farmor men vet att hennes vackra själ finns runt oss 💞 Begravningen var på hennes födelsedag den 20 e maj och mina goa barn var med. Min ena dotter jätteledsen men bra de fick vara med o tilläts sörja o vara ledsna. Barnen var så goa och respektfulla i kyrkan och ett otroligt stöd för mig och stoltheten över att de är mina barn var enorm 💝😍 Min farmor är en av mina största förebilder o saknaden är smärtsam men tacksam över att vi fick ha henne med oss så länge och för allt hon gett oss.
Självklart gjorde den upplevelsen att min utmattning föll lite djupare och sedan min depressionsdiagnos har ingen avlastning funnits utan snarare tvärtom.
En helg som var intensiv för kroppen men underbar för familjen var dagen Schlager då min dotter som är 14 och har autism/adhd ääääääntligen fick sin högsta dröm uppfylld och vi drog till Stockholm på lördags genrepet av Eurovision. Veckorna innan hade vi laddat och lärt oss genom att se genomgångar av låtar, kört egen betygssättning av alla låtar o sett semifinaler med stort allvar. Hade bra koll med egna favoriter o flaggor hade målats. Tog med stor tv så vi skulle kunna se finalen på kvällen på den i stugan vi hyrt. Var superkul o härlig upplevelse o jättemysig stuga. Önskar bara Frans hade vunnit så vi kunnat köra repris nästa år…Ingen av oss gillade vinnarlåten från Ukraina…snarare hatade den…Rösterna låg på Sverige, Ryssland, Frankrike o några länder till…Jag o 14åringen inte överens om vem av Lettlands el Litauens sångare som var bäst ( eller var det snyggast vi gick på 😉).Kanon att det blev så roligt och gick bra. Hann med lite shopping i Stockholm också på söndagen innan hemfärd. Jätteglad det hela blev av.
Haft lite hektiska helger med månfa avbrott men njutit dd få stunder vi varit i vår husvagn. Längtar nu intensivt till sommarlovet. Ska bli skönt o värmen som kommit gjort längtan större och mer verkligt det faktiskt sbart är sommarlov 😀 Behövligt.
Efter allt som hände så blev tröttheten större och ryggen sämre av stillasittande. Började fundera på vart min psykologremiss tagit vägen och kontaktade min vårdcentral o min nya läkare. Visade sig min gamla läkare glömt att skicka remiss och han ringde upp o bad om ursäkt vilket kändes bra. Fick även tid till min nya läkare. Skulle till båda två idag och var så otroligt nervös. Vet jag har svårt att fokusera och jättenervös för hur de skulle vara och hur mycket de skulle hjälpa mig. Skakade av nervositet och sprungit femtielva ggr på toa. Men min skruttkropp viktigt hamna rätt ich ha bra personer runt mig k vården. Avgörande för mitt välmående. Min make var med hos min läkare och det kändes tryggt. Nya läkaren visade sig vara jättesnäll o handlingskraftug. Fick fylla i nya skattningar för depression o kändes som siffrorna var lite lägre dvs bättre…Samtidigt tröttare så både bättre o sämre. Sommaren gjort att jag är mer positiv. Handlingskraftig läkare som lyssnade och gick igenom min histiria och vad jag behöver hjälp med. Han erbjöd antidepp meds men sa nej pga att jag ätit pga smärta innan och mådde jättedåligt o läst det inte fungerar så bra vid utmattningsdepression. Då behövs vila istället. Skrevs remiss till ortoped i Halmstad för att be om spcialistremiss till Spine center för nacken o skulle nämna ländryggen med. Frågade om jag ville ha ny kortisoninj i axeln innan sommaren och senare när nacken är åtgärdad skickar han remiss för op av vänster axel. Läkaren sa att ortopeden eventuellt tog emot remiss för EDS utredning så eventuellt kunde vi testa det snart om jag ville. Han skulle prata med FK o förlänga intyg till slutet av juli då han ska ringa och följa upp läget. Är överväldigad över hur pragmatisk han är och hur snäll han verkar va. Kändes jättebra efteråt även om.jag var helt slut.
Psykolig har jag varit kluven till. Vet ju varför jag är utmattad o gissar få skulle klarat sig utan med liv som mitt och allt som hänt. Kass kropp i nästan 15 år och ont sedan jag var 11-12 år och all kamp med dagis, skola pch vård. Lite väl intensivt. Psykolig överraskade o kynde även vara mug själv och han läste av mig bra ändå. Sade rätt fort Att jag lider av utmattningssyndrom och inte jar någon psykusk sjukdom eller strategier generellt som behöver psykoterapeutisk behandling utan detta kommer ta jättelång tid, finns ingen quick fix och han såg massor av svårighetr då mitt luv har massor av hinder som jag inte kan ta bort. Tillsammans ska vi dock analysera min vardag för jag måste sänka aktivitetsnivån och delegera för att hitta tid för vila, sänka den enorma stressnivån som finns så systemet kan återhämta sig. Sa jag inte kommer på väldigt länge få tillbaka pigghet, minne, konc förmåga mm utan det kommer släpa efter långt efter jag börjar känna mig bättrw. Antideprressiva tyckte han var meningslöst då jag hade ett tydligt utmattningssyndrom pga extremt lång tid av extrem stress o då behövdes vila och piller visat sig ha nästan ingen effekt. Skönt ha sa det för det bekräftar det jag läst.Min depressionsdiagnos skulle han byta till utmattningsdepression då depression hade kortare återhämtning mot utmattning som tog mkt längre tid och eftersom behandling nyligen car påbörjad behövde jag tid att läka och att FK lät mig vara och de visste att utmattning var långvarigt tillstånd. Kändes så himla bra allt och kändes skönt att min känsla var rätt och han bekräftade att återhämtning är ett måste men jätresvårt i det liv jag har då barnen måste gå före allt annat och att jag alltid varit så drivande. Känns jättebra detta och är förvånad för jag var orolig innan mötet…
Känt av smärta i höger suda där gallblåsan satt innan operation o kommit o gått från ömt till kraftiga amärtor. Kontaktade kirurgen som ringde upp och ville uteeda så nu tagit blidprover och ska göra MR på gallgångarna i levern imorgon då det fanns en liten risk att stenar fastnat wller ärrbildningar som nåste uteslutas. Visar det inget ska de nog gå genom munnen o kolla m kamera i mage/tarm o kolla läget. Fantastiskt sbabbt gensvar vilket gjorde mig glad o överraskad. 😊
Trors allt känns det bra nu. Hade en episod förra veckan då dottern med diabetes typ 1 blev magsjuk och det var en enorm oro tills vi såg det skulle ordna sig och gick bra tack vare tabletter mot kräkningar och att vi hastigt kunde sänka insulintillförseln med hjälp av pumpen tillfälligt. Måste dock ha insulin så går inte stänga av. Som tur är undvek vi spridning men blev omskakade o hennes blodsocker lågt o svajigt efteråt. Tar tid tills tarm funkar bra igen.
Snart sommarlov 😀 Ta hand om varandra!
Kram Fru P 💙