Det tjuter i örat och känns som någon satt in en propp och stängt i det. Ljudet förstärks och känns som om jag har en högtalare i huvudet när jag måste tänka ut något eller får veta om att vi ska göra något. Tankarna känns som sirap i huvudet som om nervbanorna är igenproppade och tankarna går inte fram. Passa tider, diskussioner eller krav generellt mm ger kraftigt tryck över ansiktet, pulsen ökar och återigen ökar tjutet i huvudet. Tjutet stänger effektivt av det jag försökte påbörja då jag då släpper tanken och glömmer vad, när ,hur och varför. Minnet är uselt och senast idag glömt en tid i sjukvården-lika bra för jag hade inte mentalt klarat cellprovstagning idag då det är förenat med många negativa känslor för mig efter alla tusen undersökningar vi gjorde i samband med barnlöshetsutredning och ivf 2000-2002. Det sitter i. Minnet som inte fungerar rensar effektivt i att göra listan då jag glömmer sms, mail och dylikt. Spelar ingen roll om det är oviktigt eller viktigt. Blir det lite mycket ljud stänger hjärnan av att höra och se för att filtrera. Effektivt. Gör jag något så slutar kropoen fungera och blir svag i armar o ben och måste lägga mig ner. Efter allt kaos och stress på en extremnivå satte kroppen stopp efter jul. Kom bara över mig.
Det är så mycket jag vill göra och just nu skulle jag vilja ändra i mitt liv. Nytt jobb och komma bort från det negativa gamla på arbetsplats där en chef diskriminerade och trakasserade-känslan går inte ur och behöver byta miljö. Tycker inte heller det är lika trevligt jobba på företaget. Första 5 åren var roliga och jag kände mig uppskattad och vi hade roligt men sedan kändes det som om företaget glömde av att det är de anställda som gör företaget och allt handlade om att spara pengar och ge aktieägarna pengar-som anställd blev villkoren sämre och stämningen blev sämre. En elak chef på det gjorde det inte bättre. Behöver komma bort från det negativa och jobba med något jag brinner för. Har många tankar men just nu orkar inte kroppen hantera mina önskningar om att göra och förändra. Den säger stopp. Så jag måste vila och vänta ut och lyssna. Ha en trasig smärtande kropp tillsammans med utmattning och svårt psykiskt sjuk dotter och 4 barn till som behöver mig gör att den energin jag har måste ges till barnen.
Jag är inte deppig, ledsen eller ångestfull alls utan mest tom. Är mest arg över att livet måste bråka så mycket med oss men accepterat det är såhär och jobbade på hur vi ska leva bra trots svårigheter när utmattningen satte stopp. Förnuftmässigt vet jag att vila kommer hjälpa och tvinga sig vila när alla andra kommit före är nyttigt lära sig för att orka sedan när min kropp läkt. Jag är hoppfull men just nu får jag sitta lugnt i båten och vänta på att hjärnan återhämtar sig. Jag har sett hur skadad en hjärna kan bli av sjukdom och vore korkat om jag riskerade något själv.
Utmattningsyndromet är inte oväntat då situationen varit kaotisk så länge men kom i ny skepnad denna gång med andra fysiska besvär och jag lyssnar och när jag har ork planerar jag för förändring-för jag tror den är nödvändig för att vi ska må bra långsiktigt.
Steloperationen i nacken känns för övrigt lyckad. Minskad smärta och styrka o känsel kommer med tiden när nerver har läkt. Ont av diskbråcket de lämnade men överlag större skillnad än jag väntade mig❤ Samtidigt är en stor operation ett trauma för kroppen och tröttar och behöver läka även det.
Vår dotter med psykisk sjukdom har troligen fått permanenta skador då hon inte fick rätt hjälp i tid och det är fruktansvärt. Orättvist att hon aldrig ska få det liv hon skulle fått och vårdmiss tar ifrån henne rätten till ett självständigt liv. Det var också besked som tog energi och kommer ta lång tid att hantera och måste få sörja och bearbeta samtidigt som hon behöver oss 24/7.
Jag är van vid att orka hur mycket som helst och nu tog varje mening enorma mängder energi och tappar tråden hela tiden och får ta många pauser. Känner inte igen mig själv alls samtidigt som jag kan fascineras över att kroppen är så smart att den stänger av för att tvinga mig vila innan det helt går åt skogen…
Ta hand om varandra och prioritera att ha roligt och må bra. Stress och inte ta hand om sig själv är det ingen som vinner på i längden
Kram Fru P ❤
jensanmed5's Blog 