Hur har det gått? – Lärarutbildning kpu,hyperthyreos, lärarjobb, ragdoll nytillskott mm.

Har inte skrivit nu på evigheter. Livet har varit milt uttryckt hektiskt. Jag jobbar kvar på samma skola och jobbar heltid som mentor i samma klass som innan och har varit ett extremt lärorikt år och härligt se eleverna uttvecklas och se hur de alltmer lär sig allteftersom det blev arbetsro. Var ett hundå nen nu kan jag hantera det betydligt lugnare med ny erfarenhet och tillit till mig själv. Vågar stå för det jag gör och känner mig trygg. Återkoppling från eleverna och föräldrar stärker och hjälper mig utvecklas.Slitet innan bidrog till att det roliga och positiva inte helt uppvägde men allteftersom tiden har gått så har jag känt mer och mer glödje i att undervisa och hjlpa elever utvecklas och försöka hitta hur jag ska möta dem för att hjälpa dem vilket är svårt då alla är unika. Fantastiskt att få vara en del av dessa små människors liv och även ett enormt ansvar att deras utbildning vilar påmina axlar.Hade vik ett år och fick förlängt ytterligare ett år tills juni.Då jag ännu inte har behörighet får kommunen anställa mig max 12 månader. Nu är organisationen förändrad och vet inte om det finns heltid för mig till nästa läsår då jag vill jobba i 6-9 men anställdes på vik främst på 4-6 och på äldre åldrar finns redan flera ma/NO lärare som är behöriga och arbetat längre än jag. Men får se hur det blir och har tagit tjänstledigt från mitt ingenjörsjobb så står inte utan och hoppas annan skola behöver en ny lärare till hösten.Trivs med kollegor som är kunniga och god kunskap om speciella behov❤🌟

Betong gjutning i skolan.

Första högskolan gick inte kombinera med jobbet så jag sökte distansutbildning, KPU 90 poäng i Eskilstuna och gmhar nu gått där drygt ett år och pga pandemin bara behövt ta mig dit en gång vilketvarit praktiskt för mig.Läst 75% på terminer och 100% i somras och blir då klar på 1,5 år.Varit tufft med en sådan intensitet och jag tyckte det var särskilt jobbigt att inte ha en ledig sommar då det var ett tufft år på jobbet första året. Men jag är dock jätteglad för jag gar klarat allamina kurser, tom VG på några och lärt mig mycket inklusive att skriva akademiska texter viljet var helt nytt för mig och bara det tog tid att lära sig.Texter tig lång tid skriva första terminen men går mycket fortare nu när jag lärt mig sjriva och argumentera mga referenser.Tyckte det var trams i början men nu förstått vikten av att kunna jumerjag lärt mig och kan se fördelar i att vara duktig på det om jag rex vill påverka politiskt utifrån verenskap och beprövad erfarehet.Nyttigt att se nyttan och kunna ändra sin åsikt 😀🙈

Ätit många semlor mellan jobb och studier 😍 Hemgjord mandelmassa är det bästa.

Nu har jag bara 2 kurser kvar vilket är ett eget litet utvecklingsprojekt och praktik.Förhoppningsvis så ärjag gärdig lärare i juni med behörighet åk 4-9 och gymnasiet. Ska bli så skönt få behörighet då det känns som man har störremandat att tycka och känner sig inte som B lärare…Känns lugnare än de andra kurserna nu som varit extremt intensiva då de försöker få in mycket på lite tid för att få till effektivitet och nog få ut fler lärare med stir ämneskunskap. Varit kul även om det varit slitigt och merövertygad nu att jag vill arbeta som lärare❤ Trivs så bra med det och alla fina och goa elever.Undervisar nu i matematik, NO och Teknik i åk 6 och 8.

Min äldsta dotter med autism och schizoaffektivt syndrom har det varit tufft med och hennes liv kommer aldrig bli detsamma och är en sorg vi än inte fått tid att bearbeta då det r så mkt jobb i praktiken så vi är sluna både fysiskt och mentalt. Maken jobbar heltid igen sedan i höstad och mår mycket bättre vilket är skönt.Han jobbar på distans som såklart underlättar utan resor tex

Falkenberg

Smärtmässigt fungerar nuvarande jobb mycket bättre än gamla då jag smågpr nu och slipper sitta. Har en del problem med höfterna (artros och överrörlig), knä och smärta från rygg och nacke men är inte som förr utan op har hjälpt jättemycket och intevarit sjukskriven för det sedan jag börjadd som lärare-jätteskönt😍 Elever är också bra distraktion från det som gör ont. Har bra sjukgymnadt och ny bra läkare som ger mig bra hjälp när jag behöver.

Insjuknade hadtugt i höstas och mådde fruktansvärt dåligt.Hög puls,viktnedgång, sov inte på mätter, uppjagad,illamående, såg dåligt, jättevarm, jättetörstig mm.Trodde först det var stress men var för kraftiga symptom. Visade sig jag fått autoimmuna sjukdomen hyperthyreos, Graves typ som är ärtlig och ofta utlöses av stress. Hade höfa värden med kraftig överpriduktion av hormon som reglerar ämnesomsättningen. Fick behandling med tabletter som sätter sköldkörtel i dvala/vila som kan få den att läja samtidigt som jag kompenserar med att äta levaxin som ersätter egenproduktionen.Förhoppningsvis har det läkt om 2 år och jag kan sluta ätapiller eller så får de fortsätta behandla.Jag mådde fort mkt bättre och kändes fantastiskt när jag ätitmedicin i ca 3 veckor-kändes som nytt liv okunde sova igen/fick energi.Är samma gen som ger hyperthyreos, som även min mormir hade och Diabetes typ 1 som min 16 åriga dotter har. Varit händelserika månader sedan jag skrev sist så jag harbara skrapat på ytan…

Hoppas ni alla har en härlig februari isnövädret. Kram Fru P

Vårt lilla nytillskott i familjen nedan 🐈❤

Pumpstart

Idag var jag hos sjukgymnasten och fick svårare övningar. Känns som en seger att kunna göra mer övningar och att jag blivit starkare. Tiden i badet  i Tyskland gjorde susen.  Har känningar efter badet igår på sjukgympa i bassäng men var skönt att känna efter hur mycket jag klarade. Känningar på vänster sida ner i benet ffa och typisk si leds smärta. Troligen överansträngt Någon muskel där. Vill bli så stark som möjligt innan jag ska operera  nacken dock så då är det bara att kämpa på. Efter op blir det lite stiltje på övningarna igen. Ser inte fram emot operation  nu samtidigt som det blir skönt att få gjort. Dubbla könslor. Känner mig färdig med operationsrutinen…

Trevlig fika med bäcken vänner med igår. Livar upp att träffa  andra som är med om samma som en själv. Är ju svårt för andra att förstå hur man har och har haft det . Det mesta måste ju upplevas för att man ska förstå. Svårtatt sätta sig in i den hemska smärtan man haft och hur det känns när man kan göra saker igen som andra tar för självklart och vara så tacksam över det.

Är väldans trött. Har sjuka barn med öroninflammation  hemma, suttit och skrivit vårdbidragsansökan idag och sovit för lite. Så sorgligt att skriva ansökan för jag inser hur mycket värre och svårare det har blivit. Hur svårigheterna med autism vöxer med ålder och hur mycket tid det tar och hur mycket vår dotter missar och hur grymt livet  är. Gör mig sorgsen😢 Alla barn har rätt att må bra men alla får inte möjligheten pga det sätt som samhället ser ut. Jag kan slå mig blodig för hennes rättigheter men har inte makt över situtionen i sin helhet och inte över människors stora okunskap och fördomar. Jag förstår också när jag läser om vad jag skrivit hur vår vardag ser ut varför vi är trötta och slitna…Men det är bara att kömpa på för sina älskade barn så vi kommer närmare en bättre vardag och rättvis värld med kunskapen och ödmjukheten. Kan aldrig sluta kämpa!

Ont av artros en nu med. Dumma vintern och råa kylan som förvärrar det. Knäna knastrar och låter hiskeligt mycket och fötter värker liksom händer och nacke. Ogillar artros…

Imorgon ska annan dotter börja med en ny sorts insulinpump som sitter direkt i kroppen utan slang och grejer. Hon har bara haft behandling med sprutor innan så det ska boi spännande men såklart finns ockå oro om hur drt kommer fungera ocb passa henne. Vi har mycket att lära om Omnipod som hon ska börja med. Finns för och nack delar med allt och inget är enkelt så det ska bli intressant att lära sig om detta nu efter snart 8 år med typ 1 diabetes  i familjen. Om några dagar vet vi mer. Hinner inte smälta allt som händer. ..men någon gång kommer vilan hoppas jag…Är trött ocb sliten nu så det behövs milt uttryckt. Förkylning förra veckan tog med på kroppen även om jag försökte ignorera den på semestern. Nu har öven barnen vaknat av öronvärken och då den kontinuerliga blodsocker mätaren som piper och varnar på nätterna. Blir verkligen störd sömn och det i snart en vecka nu. Längtar till sommar…semestern var underbar men behövs mer…

Fått semla idag iaf. Gjorde egen mandelmassa och det blir extra mumsigt! Livet leker 💕

kram på er💜

Vinterkul, grubblerier och kräksjuka…

Idag var en fantastisk dag ute. hela familjen gick till pulkabacken i det soliga och vindstilla vädret. Jag gick uppför en backe utan huggsmärtor och vansinniga smärtor-helt fantastisk känsla…kom inte ihåg när det var så sist???!!! Lite smärtrött över si-leden och länden och skinkor men det känns tydligt som bara ovana muskler. Känns inte som min kropp för den kan väl inte göra så??? Kan det verkligen vara sant? Senaste åren har alla backar forcerats med svår smärta, svåra kramper och ofta baklänges för att minska smärtan något. Nu bara gick jag och kände inte direkt nåt alls-magi-magiskt trolleritrick helt enkelt. Kan verkligen folk ta detta för givet? Är det såhär det känns när man går för alla de som inte har bäckenproblem? För ett år sedan hade jag legat gråtande med kramper resten av veckan-nu är jag bara glad och lycklig och otroligt förvånad! Wow känsla!!! Få njuta och vara iväg med min familj-underbart! Jag njöt och livet var verkligen toppen-det sagolika vintervädret gjorde det än härligare. Skönt att få komma ut med 🙂 Gillar egentligen inte vinter men idag njöt till och med jag 😀 inte så att jag är smärtfri utan jag har ju annat som bråkar men i jämförelse mot innan är det sagolikt. Önskar alla fick genomgå denna förändring som jag gjort, alla de som lever med de hemska smärtor som bäckenproblem kan innebära, och ryggsmärtor med för den delen.

Har grubblat mycket dessa dagar. Hört en del röster som säger att jag borde låta kroppen vila från op och något om att operera sönder kroppen mm mm. Har dragits med i det resonemanget innan jag var hos nackkirurgen och tänkt att det är ju vettigt. Sedan funderade jag på hur mitt liv är och hur mycket jag inte kan-hur många ggr jag måste rätta alla stavfel i en text för fingrar och armar inte hänger med och inte  fungerar som de ska. Att jag inte borstar barnens tänder, tappar saker hela tiden för kraften försvinner, på allt som inte fungerar som innebär att jag har händerna över midjehöjd, över smärtan på nätterna som ökar, smärtan på dagarna som bränner och ilar ut i armar och händer, Domningar och känseln som försvunnit i flera fingrar och delar av händer och armar, smärtan vid statisk aktivitet i nacken ut i armar Hur jag måste hålla höger armen med vänstern för att hålla uppe den osv osv osv. Finns massor av saker. Hur ska jag fixa att komma igång med en normal vardag med alla de smärtor och funktionshinder, hur ska jag klara av mitt arbete? Det kommer ju inte gå och hur återhämtar jag mig då? Finns ju ingen annan lösning som jag inte provat-tvärtom blir det värre och nacken hindrar mig att göra en väldigt stor del av rehaben för rygg och bäcken för armarna domnar helt enkelt bort av väldigt liten belastning och gör ont. Hitintills har jag dessutom lagat saker med operationer och inte opererat sönder något-tvärtom fått funktion tillbaka och operationer har skett i alla fall efter många års försök med sjukgymnastik, akupunktur, tens, kortisoninjektioner mm. Ofta har jag försökt föööör länge så det blivit väldigt illa och jag har försämrat chanserna till återhämtning. Fick nästan dåligt samvete för att jag känner att jag vill ta chansen att operera då en del säger att det är så dåligt men jag vet inte varför-har de haft det jag har??? Op är sista utvägen för mig och dit har jag kommit-igen.För jag vill inte få nervskador, jag vill inte ha så här ont och jag vill inte ha ett liv där armar och fingrar inte fungerar. Jag vill ta chansen att få tillbaka lite av det aktiva liv jag hade och där jag klarar att jobba iaf deltid. Jag kommer aldrig bli helt bra men att få jobba igen och ha en vardag där arbetet ingår igen vore fantastiskt. Där jag klarar hjälpa barnen med mer saker och där smärtan inte är en så stor del av mitt liv utan faktiskt finns betydligt mer. jag är 40 år och har haft svår smärta i minst 12-13 år, då är det väl inte så konstigt att jag vill något annat ett tag och ta chansen när den finns efter alla år jag kämpat så mycket. Med min kropp, med mina underbara barn, med att få världen att förstå att min dotter behöver stöd pga autism / adhd och oroliga vardagen där diabetes typ 1 är en medföljare i en annan dotters liv och därmed våra. Vi har kämpat så mycket…även när vi ville bilda familj fick vi kämpa hårt…tänk om vi kunde få ett vardagsliv där mina barns mamma kan få lägga energin på barnen och inte att hantera smärta och strida mot kroppen. Jag har tack vare mina barn funnits där ändå och gjort en massa för jag inte haft ett val och för att mina barn inte valt detta-de har rätt till en närvarande mamma som inte ger upp och därför gjorde jag inte det. Har även försökt hjälpa människor i min omgivning även när jag knappt klarat av att stå upp själv, och försökt jobba trots att det egentligen inte går för att kroppen mår så dåligt. Många tårar i tysthet. Jag måste leva med detta och jag måste ta besluten. Mina nära och kära tycker jag ska ta chansen-de har sett mig lida så det lutar åt att det blir en operation nummer 11…Läst på och mina symptom stämmer klockrent och framtiden utan op ser inte speciellt ljus ut. 80% chans att bli bättre är bättre än att veta att det bara blir sämre. Utan op 100% risk att bli sämre, med op 5%…Med op 80% chans att bli bättre, utan op 0% troligen…Tack vare nära och kära och goda vänner ska jag nog få ordning på denna kropp tills det är dags så jag fixar op-tycker redan jag mår lite bättre. Blev lång utläggning men nu är det hjärnkaos-tankarna snurrar dag som natt. Blev inte som jag tänkte mig men samtidigt en chans att bli ganska bra–bättre än jag kunnat våga innan och den chansen känns det som jag måste ta. Dessutom är kirurgen extremt duktig och erfaren med så beslutet att detta kan hjälpa mig är inte heller en chansning. De har nog att göra utan att erbjuda folk op i onödan. Först efteråt om jag vet om mitt beslut ledde till det jag ville…

Blev dagens första semla idag-smaskigt med hemmagjord mandelmassa-mumsigt! En stund sedan så kom dock kräksjukan in i vårt hem då minsta tjejen kräktes stackarn-länge sedan vi hade magsjuka-flera år sedan-då vi är noga med att hålla barnen hemma när det går i skolan och på dagis pga vår dotter med diabetes. Nu hoppas vi bara hon inte blir smittad för då blir det en annan dimension på magsjuka då blodsockret sjunker drastiskt fort och risk för kramper/medvetslöshet och det finns hög risk för inläggning på sjukhuset med dropp-det vill vi inte uppleva. Blir några nervösa dygn. Ska ha barnen hemma imorgon då vi inte heller vill att våra barn ska smitta någon annan-är ju så nära varandra så risk de smittat varandra. Misstänker också att en magsjuka är det som triggade vår dotter att insjukna i diabetes typ 1 så magsjuka är något jag verkligen hatar innerligt…magsjuka för friska är trist, med sjukdom som diabetes typ 1 kan det vara dödligt.

Kram Fru P