Haft ett jättebra påsklov med barnen. Var hos mina föräldrar i 5 dygn och där kopplar hela familjen av då vi slipper göra allt det vanliga hemma med diskning och matlagning och se allt som behöver fixas. Vi sov mycket, gjorde lättare utflykter och var mycket ute och rörde oss. Kunde fokusera oss på att vila. Träffade min 98 åriga farmor-fantastisk dam som nu tyvärr blivit svagare och orkar mindre men bor fortfarande i sin lägenhet. Fantastisk människa som jag har så många minnen med. Hon har alltid varit så pigg och frisk i kropp och själ så det är svårt att se att även hon blivit gammal även fysiskt. Men det är skönt för ibland så blixtrar hon till och man får se min gamla pigga farmor med sina härliga kommentarer och sitt glada leenden. Kommer bli otroligt jobbigt när hon inte lever längre<3
Såååå otoligt tacksam över att jag kan gå promenader nu för tiden-ibland glömmer jag ju att det inte är så länge sedan då jag släpade mig runt på kryckor och stapplade runt med svår smärta och härdade ut. Nu kan det göra ont i knäna och ryggen men inte alls på samma sätt som då och har ortoser till mina instabila knän som är hypermobila som fungerar bra. Så fantastiskt skönt att jag vågade säga ifrån och sökte hjälp trots att ryggortopeden i Halland sa jag skulle leva med det och inte gjorde något-vilken tur jag gick emot hans inkompetens och fixade både bäcken och nacke-ska man inte kunna lita på experter? Varför är de inte mer pålästa-2 av 2 fel. Illa-väldigt illa! Kommer i fortsättningen möta varje läkare med insikten att de kan ha fel och lyssna på mig själv och våga stå upp för det jag vet och känner och även om jag vet läkare kan ha fel så borde de också förstå det för ödmjukhet är det inte många som har-eftersom de har fel ibland borde de vara mer ödmjuka för annars har jag ingen anledning att ha förståelse. Är en läkare inte ödmjukhet inför sina brister kan hen inte kräva förståelse från patienter. Angående nackoperationen så har det gett mig mycket av styrkan tillbaka, smärta i nacke minskat och smärta i arm inte lika lättprovocerad på höger sida men bristerna på vänster sida är tydliga och hoppas jag blir stark nog att snart ta tag i även vänster sida av nacken.
Senaste tiden har jag funderat mycket. Vad depressionen innebär för mig, vad jag behöver för att bi bättre och hur jag hamnade där. Huvudorsaken till att jag hamnat i depression är ju upprepade gånger av utbrändhet pga att jag varit hårt belastad av saker jag inte kunde påverka så mycket, dvs frustration. Extern påverkan och inom familjen har vi vridit och vänt på oss för att anpassa, prioritera, smärthantera, stresshantera och gud vet allt men till slut finns inte så mycket mer man själv kan påverka utan belastningen utifrån blir för stor och med den blir frustrationen enormt stor. Jag hittar strategier att hantera saker men så blir de förstörda pga extern påverkan och då har man kämpat för saker som andra raserar. Nu när jag äntligen började hämta mig från alla operationer då jag gjorde senaste nackoperationen för 11 månader sedan och hittat ett sätt att långsamt hämta mig så hände det igen att något hände som hotade hela min rehabilitering och det blev en sak för mycket som fick mig över kanten och år av upprepade utbrändhets episoder övergick i svår depression. Så varför är inte så svårt att förstå utan ganska enkelt. Funderade också på hur i hela friden jag kunde orka under alla småbarnsår med den våldsamma smärtan och 5 små barn men svaret är att då hade vi kontrollen-vi bestämde när och hur våra barn skulle gör saker, vi var inte beroende av andra utan gjorde de anpassningar som behövdes för att våra barn och vi skulle få en så bra vardag som möjligt. Sedan behövde vi blanda in förskola, skola, försäkringkassa och vård och helt plötsligt kom en enorm frustration och det märkliga var att det som är en självklarhet och alla har rätt till skulle vi konstigt nog skrika och slåss för och med det kom perioder av utbrändhet. Att ha kontroll är en viktig del i att må bra insåg jag. Denna vecka har jag haft kontroll, vi har haft kontroll och helt plötsligt mår man så mycket bättre. Fortfarande trött och utsliten och känslig för ljud och krav men med kontroll och kunna ta livet långsamt och välja att göra saker vi mår bra av så kan man långsamt långsamt hämta energi och känna hopp om att det ska bli bättre. Träffa vänner ja vill träffa och prata med dem om livet och svårigheter-de som känner mig väl, vara med barnen och göra roliga saker, göra det som min kropp mår bra av,sova ordentligt, vara utomhus och andas uteluft och röra sig efter förmåga. Allt tillsammans blev en magisk blandning som förenklade livet och det fanns plats för återhämtning och reflektion. Nu kommer vardagen och kontrollen försvinner men fick insikten att vi i vardagen måste ta mer kontroll och ställa krav så vi bestämmer mer över vår tid. Måste göra det för att komma tillbaka och jag tror aldrig jag kommer få tillbaka min gamla ork för alla smällar och alla gånger jag bränd ut mig har lett till att fallet blir längre och kommer lättare än förra gången och denna vinter föll jag pladask och att tro att jag blir mig själv igen helt och fullt är naivt. Men det kan bli bättre och denna senaste vecka när barnen hade lov fick jag hoppet tillbaka att det finns en väg tillbaka och det var det jag behövde för att få tillbaka lite extra kämpaglöd.
Insett med att jag klarade många av åren med hjälp av barnen och små barn där ajg som förälder har kontrollen får mig att må så troligt bra-omedelbar belöning och de är så smärtstillande. Fick passa 11 mån bebis i helgen och de är ju så goa och mysiga. Väckte definitivt viljan att ha fler barn. Synd man måste vara gravid först…tyvärr itne aktuellt med adoption när man är sjukskriven…Och nog skulle vi klara fler barn-för vi klarar våra barn vi har nu med alla utmaningar men däremot är det att omgivning jäklas som gör det svårt. utan skolplikt vore det betydligt enklare att ha barn med autism tex. Tänk om hon hade fått läka från depression och utmattning istället för att tvingas till skolan-men sånt är vårt samhälle-barn tillåts inte att göra det för vi har skolplikt och det innebär att barn inte har rätt att vara hemma utan vi föräldrar måste tvinga barn till skolan oavsett. Helt galet…tänk om hon hade fått läka först? Tänk om hon fick ta det i sin takt istället? Föräldrar i detta land som inte får sina barn till skolan som mår dåligt av olika anledningar hotas av stora viten och att bli anmälda till soc? Visste ni det? Hemskt. Borde vara vård och skola/styrande politiker som belades med viten-inte föräldrar som sliter ihjäl sig för sina barns skull. Det ämnet kan jag skriva spaltmetrar om…
Fortfarande inte hört nåt från fk vilket är dåligt med tanke på att de vet hur jag mår av det och att jag har barn som blir påverkar vilket är den jobbigaste delen-att de blir påverkade och jag inte fixar enkla saker som läxor och annat för min fokus och koncentration sviktar-inte okej och fruktansvärt att göra det mot barnen. Så otroligt onödigt att inte kommunicera och samarbeta när målet var så nära. Extremt onödigt. Psykologen har jag inte heller hört något om så det är himla tur jag har så fina vänner som hjälper mig att reda ut frågetecken och kunna prata av sig med och som piggar upp mig. Utan dem vad skulle jag då göra-va hemskt det vore…Så tacksam för alla fina människor som finns. Människor som hjälper och inte stjälper. En del människor drar sig undan och finns inte där och kan tycka det är märkligt men vad vet jag, är de rädda, är de dömande, är de osäkra? Kan förvåna mig att en del nära som vet inte ens kan skriva och fråga hur jag mår-känns lite trist men får koncentrera sig på dem som bryr sig om och hjälper och inte dömer utan lyssnar och förstår. läst 40% av alla mammor till barn med typ 1 diabetes är utbrända, de till barn med autism/adhd ännu fler och bland dem med kronisk ryggsmärta/HMS/EDS är talen jättehöga och vi har allt det i vår familj…Så de som inte vill förstå eller inte finns där för en som kankse borde då…tja då kanske jag kan strunta i dem för de är inte värda det. Rädsla kan man skylla på men det känns lite fegt för skriva och fråga hur en människa mår är inte svårt…Jag kan dock bara förändra mig själv och hur jag hanterar saker och människor inte andra människor. Finns många människor dock som jag alltid kommer vara tacksam för-de som lyssnat och erbjudit sig att hjälpa till och finnas där-finns så många härliga människor som hjälper på olika sätt och vet inte hur jag ska tacka dem men kommer finnas för dem den dagen de behöver ❤ kan förvåna mig dock att en del verkar så rädda att prata om depression och fråga hur man mår-människor man träffar ofta. Vad är de så rädda för? Sanningen? Känslor? Med så mycket rädslor har de nog väldigt tufft när de själva mår dåligt…måste bli som ett fängelse…och väldigt ensamt.
Blev så glad idag för jag trodde det var om drygt 2 veckor husvagnen skulle ut men det är ju nästa torsdag-tjoohoo! Då börjar sommaren igen vare sig den vill det eller inte. Alltid en push framåt när det kommer till humöret och ska bli roligt att träffa alla människor på campingen igen som liksom vi föredra att bo trångt och ha det bra på somrarna 🙂 Måste börja packa…ska bli intressant för jag är rätt seg nu men får la sova mycket och verkligen ta det lugnt. Vägrar bli sämre igen och inser detta tar tid så ska vara försiktig och allt ska göras långsamt och försiktigt. Dock bra att få något annat att fundera på, något som kan ge positiv energi. Tänka framåt och använda mig av min egen styrka som är just att vara driftig, och tänka framåt och positivt/lösningsorienterat.
Har gjort mycket Geocaching med barnen. jättekul och verkligen något jag rekommenderar alla. Perfekt när man har barn-leta reda på skatter genom en app på telefonen och kan göras överallt i världen. Gratis och enkelt och perfekt sätt att komma ut på.
Tack för att du tog dig tid att läsa. ta hand om dig och dina nära. Nu kommer våren 🙂
Kram
Fru P
jensanmed5's Blog 