När jag pratade med psykolog i juni sa han att jag hade alla rätta strategier för att komma tillbaka och skulle leta vila och avkoppling där jag kunde. Det skulle ta tid att komma tillbaka från utmattningssyndromet men efter några månader fanns chans att jag skulle kunna se att det kändes bättre för summan av förbättringarna var tillräckligt stora för att bli uppenbara. För en månad sedan kändes det fortfarande väldigt tungt och ångest på kvällen med svårt att somna och var svårt att greppa varför-hur svårt kan det vara att säga till sin kropp att skärpa till sig? Men det går inte för det är som det är och läkning tar den tid den tar. Senaste 2 veckorna har hjärnan vaknat och lusten att faktiskt göra saker och en känslomässig närvaro-känns så otroligt skönt och nästan overkligt och svårt förstå hur kroppen mentalt kunde må så dåligt och att det var så svårt att ändra. Otäckt! jag börjar känna igen mig själv och som jag var innan det började gå neråt och nu får jag inte dyka igen utan ska vara vaksam och säga nej till saker som tar ner mig. Måste komma upp tillräckligt för att orka motgångar igen utan att rasa.Sedan är jag dålig på att vara lugn och ta det lugn. När jag får lite energi s vill jag göra så mycket och kör på och glömmer jag borde lugna mig. vet inte om det är bra eller dåligt för att göra saker som jag längtat efter och att ha lite ork föder ny energi och ger en god spiral. har förut haft relativt lätt att hämta mig men denna gång har varit annorlunda för fallet var djupare och längre men jag är optimistisk. Positivt tecken är att jag också orkar vara arg och ta tag i svåra saker. Ser positivt på framtiden och tar en dag i sänder.
Fick i förra veckan helt plötsligt för mig att jag måste ta mig till jobbet och fixa nytt id kort och se om jag kan få ny dator så jag kan läsa på lite och testa hur hjärnan tar till sig info och testa stå vid en arbetsplats och jobba. Min man jobbar på samma företag så jag kunde följa med honom och testa lite utan att jag måste ta kontakt med chef och göra en stor grej av det. Jag har inte varit där på 3 år och då för 3 år sedan stapplade jag ut därifrån på kryckor med hög smärta morfin inte rådde på, benen fungerade inte, tårarna rann och jag hade redan gått igenom 6 operationer som hjälpt men andra saker blev bara sämre och sämre. Kämpade då för att få hjälp men var svårt och sedan dess har jag gjort ytterligare 5 operationer och kämpat med skola för min dotter som haft både depression, svår ångest och psykosliknande tillstånd. Har varit väldigt tuffa år och nu när man tittar tillbaka tänker jag att det är ett underverk att vi klarat oss så bra-dessutom gått igenom utmattning som är på läkning och maken har också haft en utmattning och varit sjukskriven under denna tid. Har tyvärr inte föräldrar i närheten heller så mycket har vi klarat på egen hand och känner att vi måste ge oss själva en eloge att vi klarat det så bra och orkat och våga förändra våra liv så det ska gå ändå. Jag och min man har verkligen gått igenom mycket men ändå håller vi ihop och det är ju fantastiskt i sig ❤ Det är vi och är starkare än någonsin. 🙂 Åter till besök på arbetet. hade inte fått svar på mina frågor från min chef men maken fixade beställning då han jobbar på samma avdelning, av idkort och dator så i fredags åkte jag med stor nervositet men en energi jag inte känt på evigheter och tro att jag skulle fixa det. Var lite orolig för i förra veckan var jag på vårdcentralen och fick på gränsen till panikattack och stod och djupandades för jag fick hjärtklappning, svaghet i benen, snabb andning och var som i en bubbla av miljön i sig trots jag skulle till min sjukgymnast som är underbar. Var överväldigande. Överraskande nog gick det bra. Jättelätt fixa nytt idkort och kände mig välkommen av folk jag kände igen sedan jag jobbade sist och det kändes bra att vara i lokalerna och känslan av att här hör jag hemma var väldigt stark. Kändes otroligt bra-över min förväntan. Min chef råkade sitta nära min make så gick in till henne och pratade och sa till henne att jag ville ha lite inbjudan så jag får träffa lite folk från jobbet innan jag börjar jobba och lite länkar till info jag kan läsa för att testa lite hemma. Kändes bra. Min nuvarande chef kommer inte vara det sedan då hon jobbar på en sektion som inte jobbar med det jag ska göra. Kan bli bra med omstart och ny chef känner jag…men tills jag jobbat ett tag förblir det så. Testade att stå och skriva lite vid skrivbordet och märkte direkt problem pga nacken och vänster arg-fruktansvärda ilningar ut i armen och ont i nacken-kommer bli ett problem och viktigt jag får anpassningar till det och måste nog försöka komma till spine center i alla fall snart och se om de kan fixa vänster sida med…Hade tänkt vänta med det men känns som om det inte kommer fungera i längden. är sämre i nacke och arm än jag trodde-enda nedslaget men när jag stod där så kändes det som om jag kan börja jobba snart 🙂 Åh va jag var glad efteråt-trodde aldrig det skulle känna så okej. Tänk att börja jobba och känna sig frisk i en del av mig-tror jag med smärtstillande kan komma förbi att jag har ont och har förut jobbat långa perioder med stor smärta men det har gått bra ändå och det känns bra att veta att jag fixat det innan. Har man att göra och det är kul så går tiden fortare och lättare att hantera smärtan och stå ut med smärtan. har sagt senast januari till min chef men hoppas på tidigare. Nu kan fk lägga ner allt tjat om utredning av arbetsförmåga-nu ska jag börja jobba-måste gå!!!!!!!! Jag längtar dit men ska inte vara korkad och rusa på för fort utan läka tillräckligt så jag har marginaler. En sak är säker och det är att man inte ska ge upp. Både vårdcentral och fk sa till mig att det kanske var läge att fundera på sjukersättning/sjukpension för ett par år sedan men jag vägrade och sa att det fanns en väg framåt där jag kunde bli bättre och sökte själv reda på diagnoserna och såg till att få hjälp. Inte färdig ännu med den delen men är på god väg. Idiotiskt att det varit så svårt att få hjälp och att patienten själv ska söka vägar och lösningar. otroligt dumt men är rätt stolt över mig själv nu att jag ändå mår såpass mycket bättre nu trots allt motstånd. Dock extremt ifrågasättande till vård och fk och deras skrala och dåliga stöd. Helt galet. Nu håller jag tummarna för mig själv att jag ska klara den lilla väg som är kvar och stämpla in på jobbet på riktigt-jag lääääängtar!!!! varit så jobbigt att tänka tanken att jag kanske aldrig mer skulle jobba-jättesorg men nu kanske jag kan komma tillbaka-kanske inte heltid men deltid och det är en jätteseger varje minut jag kommer jobba. man ska aldrig ge upp-det finns alltid någon väg framåt-kan se olika ut men något väg finns det och man ska inte tro att fk och vård har svaret-ofta finns mer vägar än de har att erbjuda och de finns där någonstans och gäller stå på sig och kräva att få hjälp. Inte lätt men möjligt! Säger inte hej ännu men är på god väg-vad som helst kan hända men idag känns det bra 😀
Ny a energin har fått andra följder. Tex att vi orkade ta tag i vårt stökiga och röriga hus där det inte gick att gå in i garaget och vi har saker överallt och barnens rum ser också eländiga ut med gamla saker de inte använder. Energin gör att min man också får fart för han behöver en projektledare som säger hur han ska göra och den projektledaren är jag 😀 Barnen har varit jätteduktiga och rensat ut på sina rum och slängt och gett bort saker. Lagt ut saker på blocket som vi inte ska ha längre. Känns såååå skönt och i helgen rensade vi ut och fick ordning i bla garaget och fyllt ett helt släp med saker. Så skönt och härligt att slänga saker. inne har vi också fått fart-massor kvar att göra men är på god väg. kan inte lyfta saker och får vara försiktig men maken är ju frisk så han får jobba hårt och lyfta och springa runt. Supernöjd.
I förra veckan så var jag även hos vän som stärkte mig i vissa saker och fick prata av mig och barnen lekte mycket med kompisar. Första föräldramötet avklarat men var obehagligt för från skolans sida klagades mycket på föräldrar där de sa att det var föräldrars ansvar att barnen itne jobbade i skolan och det var föräldrarnas ansvar att se till att barnen var tysta ocg skötte sig i skolan. Jag har aldrig hört nåt om att mina barn stör i skolan och verkar uppföra sig och just att ta hänsyn till andra och har ett bra språk har varit prio ett i vår familj. Nolltolerans mot våld, fula ord och att exkludera andra. Skolan säger också att barnen är väldigt snälla även där och gör det de ska och som de blir tillsagda så mina barn är inte drabbade av det lärarna sa. MEN jag vet ju att de har för få resurser och att många barn har det svårt med koncentration och trötthet både pga koncentrationssvårigheter men också en jobbig miljö och att då skylla på föräldrarna när det kommer till något de inte kan hjälpa eller påverka speciellt mycket gör mig ledsen och känns som de blundar för sitt eget ansvar. Skylla på barnen som är 7-8 år för de inte har rätt och tillräckliga resurser känns som en dålig kultur och extremt oroväckande. Dessutom ville de då ge alla i uppgift att ägna helgen åt att göra skolarbete och då protesterade jag för det är inte ok. Stress har vi gott om i detta samhälle och psykisk ohälsa växer och om man då stressar barn redan i så låg ålder känns redigt ruttet. Skolan ska inte bidra till psykisk ohälsa utan vara en trygghet för barnen. Mina barn ska inte behöva göra skolarbete på helger och lov i så låg ålder-de behöver få koppla av och få sin återhämtning. Skolan måste ändras-inte straffa barnen för deras tillkortakommanden-fegt!
Tull sist en länk till en fantastiskt pedagogisk förklaringmodell hur det är att leva med tex sjukdom som ger smärta, funktionshinder, mental ohälsa, trötthet, adhd, autism mm. Som frisk har man nästan oändligt många skedar energi att tillgå varje dag där man återhämtar sig till nästa dag men med sjukdom har man begränsat med energi. Tex vårt barn med adhd/autism kanske har 15 skedar energi om dagen där sysslor som att ta fram kläder, tandborste, göra frukost, åka till skolan, gå in i skolan, äta i matsalen, ta fram skolboken mm tar en sked var och duscha tar 5. Det är inte det att hon inte kan men varje gång hon gör det tar det energi och för att hon ska orka skolan gör vi de sakerna åt henne så hon kan använda sin energi i skolan istället.Kan vara väldigt svårt för omgivningen att förstå men tycker denna teori förklarar bra vad det handlar om. vad skulle du välja under en dag om du bara hade 15 skedar med energi och där du dessutom bara kunde förbruka hälften på fm och sedan måste vila för att kunna använda övriga 7-8 på em /kväll? Många lever ett sånt liv och jag har olika många skedar i perioder beroende på mående och hur ont och funktionshindrad jag varit. Det är otroligt frustrerad och att vara frisk med en liten förkylning då och då borde alla uppskatta extremt mycket och inse att vara medmänsklig är en bra egenskap och är man frisk kan man lätt ge några extra skedar energi till någon som inte har det lika bra.
http://aspekt.nu/2016-09-01/the-spoon-theory/
Kram och ta hand om varandra
Fru P 😀
jensanmed5's Blog 