Jahapp så var den här igen -hösten. Med den kommer alla pepp kommentarer som : men hösten kan ju bli mysig o man tänder ljus o sånt eller ja men det är så skönt att komma in i rutiner igen. Men det är ju så fint med snö och sol (ärligt talat hur många sådana dagar får vi på västkusten under en 10 års period???). Qe?! Ingen ide lura sig själv. Älskar sommar och all värme som tyvärr var lite mindre av i år även om det känns som att vi haft lite bättre väder vid kusten där vår husvagn står. Har nu upplevt 40+ höstar/vintrar och det blir samma sak varje år oavsett, dvs trött, less, smådeppig o längtar till vår oerhörda korta sommar som håller max 3 månader med ett par högsommarveckor om vi har tur. Helt galet att man står ut och med ond rygg och ont i lederna så är inte blåst,regn o kyla speciellt kul då lederna smärtar än mer. De få gånger vi varit på solsemester på vintern lättar deppigheten lite dock men det har vi inte pengar till. Inte konstigt vi blir deppiga med så lång vinter o lite sol vilket leder till d vitamin brist och infektionerna duggar tätt. Men nu är hösten här, korta härliga sommaren nästan över och det gäller att planera in saker som lyfter vardagen så vi håller deppigheten borta så länge som möjligt. Jag o maken har på allvar funderat på att lägga upp en 10 års plan med målet Spanien och köpa hus där med plan att flytta ner. Många steg i planen dock. Fixa ekonomin, åka ner och campa så vi får känsla för vart vi vill bo, köpa sommarhus och sedan flytta ner. Jag tror inget underverk sker så lederna blir bra, artrosen försvinner och hypermobiliteten inte påverkar kroppen. Det är som det är och bara försöka göra det bästa av det. Först en uppförsbacke framför oss då senaste åren tagit hårt på ekonomin med utförsäkringar och att maken tvingats gå ner i tid då vår autistiska dotter inte klarade skolan och det får man inte vabba för (helt sjukt men vårt samhälle är grymt när man har en svår situation) och leva med kraftigt minskad inkomst klarar man inte länge utan att ekonomin kraschar. Så första målet är att försöka ordna och fixa en bättre ekonomisk situation, drivkraft att kunna jobba är med andra ord enorm stor och gäller stå emot och vila så kraschen fysiskt inte blir än värre. Men utmattningen är tuff och svår och gör saker som är roliga även om det är motigt för att hitta tillbaka och försöker säga nej till det jag kan. Nya möten är tyvärr tufft och tar på krafterna att lära känna och anpassa sig vilket är synd då jag annars tycker det är kul med nya människor. Även för mycket negativt är jobbigt att höra då det egna negativa tar så stor plats och tar på mig känslor för starkt. Smärtan som finns i rygg och nacke mm gör dessutom att återhämtningen hela tiden får mothugg. Sommaren var bra och har stannat i vårt sommarparadis på västkusten där barnen älskar att vara och där vi tar det lugnt och njuter. Tyvärr så kunde jag inte koppla av förrän allt med FK och vård var uppklarat och det var för 2-3 veckor sedan och nu är det bara att hålla tummarna skolstarten blir bra för alla så jag kan vila och återhämta energi trots hösten som är på ingående. Har inte hittat hem i utmattningen än och förstått hur det ska hanteras och har svårt för alla jobbiga ångest känslor som kommit och funnits och varit värst på kvällarna då jag velat krypa ur mig själv. Extremt obehagligt och får extremt dåligt samvete mot barnen när jag inte orkar med eller har tålamodet eller orkar vara glad. Hatar att det drabbar barnen och gör mig ledsen. Gäller med att komma över ilskan mot dem som fått mig att hamna här och inte gav mig/oss det stöd vi haft rätt i i skola och vård. Vi har betalat ett extremt dyrt pris både mentalt och ekonomiskt och kommer aldrig bli kompenserade utan ensamma måste vi fixa och ta oss ur det med motstånd på vägen och inget direkt stöd/avlastning i vardagen av någon person förutom enstaka punktinsats utan måste fixa själva. Varit en väg att gå då jag varit arg och frustrerad vilket jag också har all rätt att vara. Men tyvärr hjälper det inte att vara arg förutom att det ibland driver mig att göra saker men annars går det ändå inte rätta till och ändra utan det som har drabbat oss har gjort sin skada och går inte göra ogjort. Nu måste vi blicka framåt och hjälpa oss själva utan krav utan göra så gott vi kan och inte klandra oss själva när vi inte orkar. Litet steg i taget och berömma oss själva för varje myrsteg framåt som egentligen är stora steg då varje myrsteg innebär att besegra en motgång på vägen. Nystart?!
72 dygn i sträck var vi i vårt sommarparadis och barnen har goa kompisar de umgås med hela dagarna och finns många goa människor som förgyller livet och finns där och muntrar upp med stöttning och många skratt. Härligt! Kommer sakna det livet och trots att det i bakgrunden varit jobbigt med kontakt med vård o FK för att reda upp saker så har jag samtidigt vilat och fått hämta mig på ett sätt med mycket sömn och i övrigt inga krav och gjort mysiga saker som sakta läker även om stegen framåt syns mer långsiktigt.Känner mig bättre nu än innan sommaren även om psykbryt ligger nära och lätt blir överstressad. Får bara hoppas FK och läkare nu lyssnar och anpassar sig så jag får hjälp istället för att bli motarbetad och får återhämtning och kan börja jobba.
Angående jobb så har jag viss ångest kring min chef. Hen betedde sig så dumt när jag kommit tillbaka. Sa jag måste anstränga mig och anpassa mig mer än andra på jobbet eftersom jag var sjukskriven och mer därtill och facket sa då att det hen sa var brottsligt och kunde ge hen böter och mig skadestånd. Gjorde fler dumheter och sedan kom hen och påstod jag fuskat med tidrapporteringen och jobbade då 3 dagar i veckan och hon skrev upp dagar då jag inte ens skulle jobba och jag hade då varje vecka sett till att jobba 30-60 min extra utan betalt för att hen inte skulle kunna hitta på saker. Sa med jag inte sagt till när jag ändrat dagar jag jobbat men fanns mail till hen från varje vecka så det var också påhitt. Elak och manipulativ bara för att få mig att må dåligt. Läste på om arbetsskydd häromdagen och känns som om hen försökte hitta på saker för att kunna anklaga mig för att missköta jobbet trots jag gjorde tvärtom trots sjukdom och smärtor. Hur kan man vara så elak? Tyvärr samma chef kvar och inser det inte känns bra och mår dåligt jag bara tänker på det. Vet inte om jag fixar det när jag börjar för kommer det hända igen? Kan jag ha kvar samma chef? Stort företag, väldigt stort företag och facket var förvånat att sådana chefer fanns då företaget uttryckt klart o tydligt att chefer inte får bete sig på det sättet. Säker på hen ville få en anledning säga upp mig pga att jag misskötte mitt jobb då jag var sjukskriven och därför hittade hen på trots att jag haft högsta betyg och alltid skött mitt jobb och mer därtill. Usch!
Jag längtar efter vardag och jobb så det skriker i mig och måste ta ett steg tillbaka och inte ställa krav på mig själv att jag måste bli frisk för kravet blir så stort och destruktivt och ger mig dåligt samvete för jag är sjuk. En känsla som funnits hela tiden och släppte lite när psykologen sa att det här tar tid att återhämta sig och mitt liv var komplext och svårt och utmattning inte konstigt men okej det tog tid. Sedan ringde fk och sa det inte var ok och jag inte skulle få vila trots att även socialstyrelsen rekommenderar vila och återhämtning och jag dök ner och fick skuldkänslor för mitt mående och först när fk backade som jag kunde känna att det var ok att vila igen. Hatar att ha dåligt samvete för måendet och att jag inte är en övermänniska som bara klarar allt dygnet runt inklusive en kropp som protesterar och inte fungerar. Kräver inte att andra skulle fixa vår extrema situation eller hälften av den men har de kraven på mig själv. Önskar jag vore snällare mot mig själv och önskar vi hade mer avlastning och fick andrum. Men vi ska fixa detta och varje dag är en ny dag och en ny start 😀
Satt o skrev färdigt remiss för nacken igår men orkar inte skicka nu. Började även med rygg men hittade inte orden och visste inte vad jag skulle skriva. Får bli en annan dag.
Barnen var nöjda igår. 2 som började ny klass och 1 av dem ny skola i och med högstadiet. Träffade sina vänner på em och de var nöjda med lärarna då de som de ogillade har slutat och nya med ny energi har börjat. Positivt! Vore skönt om det fick fortsätta så. Dotter med autism börjar imorgon och mjukstartar för att det ska bli bra med så lite ångest som möjligt. Hon ville köpa nya kläder så vi ska till köpcenter och jag uppmuntrar då hon inte velat något sånt på säkert ett år eller mer ❤ Stort framsteg.
Ta hand om er 💙
Kram Fru P
jensanmed5's Blog 