Vänner

varit lite mycket ett tag med allt och dotter som har det tufft men nu ringt runt och sagt ifrån på skarpen så hon ska få hjälp. Ibland undrar man vad vården håller på med-mycket väntande och avvakta saker-som om de inte förstår allvaret. Förstått att man måste vara extremt tydlig och framåt. ingen mening att vara lugn och  använda för många ord. Bättre vara kort och bestämd och säga att det är extremt allvarligt. Måste lära mig det-itne vara så snäll i kontakt med vård och skola tex. Hjälper inte alls…

Var hos min läkare och sjukgymnast förra veckan. Fick bedövning och kortisoninjektion i axeln och bedövningen hjälpte direkt så det är en tydlig inklämning i axeln och kortisonet har verkat nu och gett jättestor skillnad-så otroligt skönt att slippa en del smärta och får efter 10 dagar göra min sjukgymnastik igen i armen. Var väldigt låg mentalt och  passade på att ta träningspaus nu med kortisoninjektion och det var  bra. behövde det-bara ta det lugnt och inte ha krav + att träningen ökar smärtan och just nu fixar jag  inte ökad smärta även om det långsiktigt eventuellt kan göra ryggen bättre. Vet inte om ryggövningar är de rätta men ska  ta tag det nu igen. När man hållit på med sjukgymnastik i så många år måste man ta pauser  ibland för man blir otroligt trött på det-framförallt när det ökar smärtan och det är svårt att veta vilken övning som gör det. Tär när man redan har ont.  Eventuellt måste jag hoppa av min nuvarande vattengympa för övningarna den nuvarande ledaren har är för häftiga och snabba med  många vridningar  och  tog 2 veckor sist innan den ökade smärtan och domningen i benet minskade igen. Innan var det en ledare som fokuserade mycket på att hitta de rätta musklerna och  andning och blev så mycket bättre. Beror på vem som leder det hur man mår. Blir lite konstigt. Får nog köra egenträning  istället vilket gör mig besviken för  innan var det verkligen något som hjälpte och gjorde ryggen starkare och roligare träna i grupp. Tycker tanterna som  är där också ser  vettskrämda ut så jag är tveksam till att träningen nu  är anpassad till svåra ryggproblem.

Positivt är att jag känner att mitt bäcken och de problem som tillhörde det nu verkligen är nästan borta. Några muskler som kan bli överbelastade och protestera om jag går för långt eller gör någon konstig rörelse men bakslagen kommer sällan och är kortare i kalendertid. känns så himla overkligt alltihop-att det blivit så mycket bättre och kommer på mig ofta att jag gör saker jag inte gjort på många år  är bara att göra-känns helknepigt. Behöver hämta mig mentalt och orka igen för att börja jobba och för att jobba 25% r är det nu ett större hinder än det övriga för tillfället (mental trötthet beror mycket på allt jag gått igenom under så många år men också det mina barn fått gå igenom och  min äldsta dotters depression och psykosliknande tillstånd som  tar sönder  en som mamma inifrån och ut <3).

Min läkare skrev ett nytt sjukintyg och fortfarande är det många diagnoser  som finns kvar och som kommer stanna kvar. Räknade till minst 15 diagnoser, många berör artros, nacke och rygg och pga utbredda artrosen blir det många. Kanske är jag inbillningsfrisk på många sätt och tror det är bättre än det är men då är det så och jag längtar så fantastiskt mycket till att jobba. Samtidigt är jag  orolig över hur frånvaron påverkat…hur andra kommer reagera och om fördomarna finns där-blir ifrågasatt för jag varit sjukskriven…är ju  inte ovanligt. Sist hittades det på saker och kändes som vissa letade efter saker som var fel bara för jag varit sjukskriven-var väldigt obehagligt. hade det tufft ändå och jobbade med svår smärta och funktionsnedsättningar  bara för jag kände mig tvingad att prova av FK så att då blir granskad i sömmarna var jobbigt. påstående om att jag fuskade med arbetstid(jobbade alltid  lite mer för att just undvika det…), inte informerade om när jag skulle byta dagar pga läkarbesök(hade då skrivit varenda gång när det var avvikelser och fanns mail som bevis)  och påtryckningar om att jag minsann skulle anstränga mig mer än alla andra och inte hade  samma rättigheter som andra för jag delvis var  sjukskriven. Pratade sedan med facket och visade sig att det var lagbrott att göra så mot mig och att det var tvärtom att arbetsplatsen hade massor av skyldigheter  att förenkla så mycket för mig som möjligt för att jag skulle återgå i arbete…Var otroligt obehagligt alltihop och gjorde mig ledsen och  ville inte gå till jobbet men kände att så lätt skulle inte den personen vinna. Så synd för jag älskar mina arbetsuppgifter och jobbet i sig men när man blir behandlad illa känns det hemskt och förenklar inte på något sätt. Måste även orka att stå upp emot sådana idiotsaker om jag kommer tillbaka och händer det igen så lär jag gå högre upp direkt och säga ifrån. Har alltid skött mitt jobb exemplariskt så det kändes otroligt obehagligt att bli behandlad så illa-vet inte hur man ska bete sig och osäker på vad som gäller-men nu vet jag. Undrar bara om det går att vara kvar på samma ställe eller om jag kommer behöva byta avdelning-obehagliga känslan finns ju kvar?! Att vara i underläge och börja jobba under tråkiga förutsättningar minskar ju chansen att lyckas…Önskar det var som förr, med gammal chef och gamla arbetskamrater som jag känner. Då var det roligt på jobbet med nästan allt och folk hjälpte varandra och stöttade varandra. Då blev man mer effektiv med för det kändes kul med allt. Blir nog bra-får upparbeta ett fantastiskt stort självförtroende tills dess! Ska bli konstigt att komma tillbaka-FK hade tänkt sätta mig på sjukersättning och trodde aldrig jag skulle jobba igen…så lyckas jag så borde jag få pris av FK 😉  i så fall fixade ajg det-men tackar inte vården eller FK…utan mig själv, goda vänner som stöttat och  min underbara familj. Utan det skulle jag mest legat i sängen med hjärna lullig av morfin idag…helt sjukt när man tänker på det. Otäckt!

Haft helg hos mina föräldrar och det var bra-var även hos makens föräldrar och på gympatävling med en av döttrarna så det blev intensiv helg men bra på nåt sätt ändå. Denna vecka satsat på att försöka träffa vänner och boosta mig själv-behöver göra roliga saker  så jag inte har så mycket negativt i livet utan tänker framåt och har roligt . otroligt viktigt. Försöker  hitta sätt hur jag och familjen ska hämta oss från allt som hänt och hur vi ska få en bra vardag och klara allt som är. Gäller dock slåss för sin sak och hålla hårt i det man lyckas åstadkomma! Förstå att alla har rätt att må bra och alla barn har rätt att må bra och våga kräva det! trött på att barnen i många fall kommer i sista hand i skolan får ta stryk för att vuxna går före-bedrövligt!

häromdagen ringde rektorn för den nya skolan äldsta dottern går på och undrade om jag ville vara med när en reporter kom och pratade om hur skolor gjorde för att få de barn som riskerade att gå ut skolan utan betyg att lyckas. Kändes häftigt för det är bara ett halvår sedan vi satt på den gamla skolan och BUP skällde ut rektorn för att de ljugit och vad de gjort mot vår dotter och allt kändes så hopplöst och vi hade i stort sett inget förtroende för skolan och kan fortfarande inte förstå hur man kan behandla barn så illa. Nu har vi så bra kommunikation med skolan och förtroende för skolan att hon ringer mig och ber mig vara med när de har reportrar där…det är  varandras motsatser och känns såklart otroligt bra 🙂 Vågar knappt hoppas på att det fortsätter så…

Tack för att ni orkade läsa så här långt.

Kram

Fru P ❤