Vår

Uppdaterat lite dåligt men varit så intensivt och ett inlägg försvann som jag skrev. Så kan det gå. Är fortfarande sjukskriven efter nackoperation men tänkte börja jobba 50% på måndag och hoppas det går bra. Tappade lusten att jobba-känner att det är svårt att få gehör och förståelse för situationen och att chefer är väldigt olika. En del sträcker ut en hand till folk och säger:Vad vill du ha hjälp med och hur ska vi göra för att minska risken för att du ska må dåligt/bli sämre? Det gör inte min chef. Hon verkar inte riktigt förstå varför människor som är sjuka ska jobba och att arbetsgivaren då ska anpassa och jag blir så frustrerad. Varför kan folk inte bara vara snälla och vara lite flexibla, ha tillit och vara lite lättsamma-varför kan jag inte få en sådan chef. Är det skillnad på män och kvinnor-tror kvinnor de måste ha en dominant attityd där de inte lyssnar för de tror män är sådana på mansdominerade arbetsplatser och utsätter sina anställda därmed för diverse härskartekniker så folk vantrivs och känner sig illa till mods? Blir så tramsigt för vi är jämlika och lika värda och handlar inte om att sätta folk på plats-ingen vill jobba på ett sådant ställe. Det är ju de under cheferna som trots allt gör jobbet och chefer ska underlätta, samordna och anpassa så människor trivs och kan göra sitt jobb så bra som möjligt. Respekt och tillit kommer med att man blir väl behandlad och att chefer lyssnar och gör det så bra som möjligt för de anställda. Ett ställe med bara chefer kommer inte producera något och chefer/ledning måste vara bra för att ett företag ska fungera bra och folk måste känna sig delaktiga. Var jätteglad sista arbetsdagen innan operation men nu har jag tappat lusten och önskar att lottoraden kunde falla in och ge mig några miljoner så att jag kunde läsa lite kurser på universitetet, syssla med någon frivillig välgörenhet och ta hand om kropp, själ och mina barn.

Denna eviga kamp för allting är jag så himla trött på. Orkar inte med att allt är så motigt och det hela tiden är så mycket. Vår dotter med autism har varit i en period där det varit tufft och hon har inte mått så bra-orolig över skolan och fick höra hon skulle lära sig hantera sin stress och oroade sig över att hon inte presterade tillräckligt och då har hon gjort mer skolarbete än någonsin.. Blev många timmar efter skolan när hon ältat och varit ledsen och det tar väldigt mycket kraft och ork samtidigt som det är svårt att se henne så ångestfull. dessutom drabbar de ju syskonen och de går på tå för sin systers skull och det är jobbigt för dem. En dotter har också haft en del problem med kroppen och känner alltför väl igen mig och symptomen stämmer väl överens med det som kommer av överrörlighet. Tufft att se henne ha ont då hon bara är 10 år nu. Känns som om barnen är lite trötta på skolan och det finns ju många barn liksom min äldsta i skolan som har svårt med impulskontroll och är utåtagerande där alla föräldrar inte riktigt förstår och skolan inte har resurser att hjälpa barnen som behöver det och då blir det stökigt i skolan och det kan vara skillnad för en del barn att vistas i skolan och umgås med kompisar på fritiden i lugnare i miljö. I skolan kanske kompisen beter sig mindre snällt än hemma för miljön triggar svårigheterna. Samma sak för min äldsta dotter-hemma är hon lugn och mår bra men under vardagar under läsåret blir hon oroligare pga skolan. Skolan är påfrestande period för många barn. Stress, prestation och inte anpassat efter barn med speciella behov.

Skulle behöva ett sabbatsår i Spanien och isolera mig från skola och jobb. Bara ta hand om varandra och få lite medgång och mindre motgångar. Det är ibland väldigt svårt att hitta andningshålen där man kan hämta energin och orka allt som händer och sker. Som sagt varför kan inte alla bara vara lite snälla? Puh!

Trillade i en stentrappa handlöst framåt i torsdags. Dumt! Benet funkade inte och därför trillade jag. Knä, höft,  ländrygg och nacken fick en törn. Nackproblemen har ökat under helgen efter fallet och nu strålar det ut i armar, axlar och skuldror. känns lite konstigt upp i ansiktet med. Får hoppas det går tillbaka fort-orkar inte med mer nu. Klantigt-varför trilla i trappa nerför nu?

Haft en underbar påsk annars (om bara alla jobbiga tankar hade lämnat mig ifred…) och tagit fram vår husvagn. Barnen har fått träffa sina efterlängtade vänner och vi våra sommarvänner och alla är så snälla och goa så det har varit en härlig långhelg. Skönt avbrott och det dåliga vädret missade oss och varit mycket sol i helgen 😀

Nackoperationen är för övrigt lyckad och smärtan från de opererade nivåerna gick fort tillbaka även om domningar och styrka inte hänt något med. pratade med min kirurg för drygt en vecka sedan och han sa det kan ta 3-6 månader innan styrkan kommer tillbaka och domningar försvinner och just domningar kan bli kvarstående. Överansträngde mig i förra veckan så svullnade i nacken och fick ökad smärta men hoppas det vänder när jag även återhämtar mig efter trappvurpan. vet ju varför det blev svullet i nacken. Lätt jag blir ivrig när jag mår bättre och gör lite för mycket. Skulle höra av mig till kirurgen när sjukskrivningen var slut för att se hur ländrygg mådde. Hade jag fortfarande ont i ländryggen ska jag få en ny kortisoninjektion. Smärtan återkom sakta strax innan påsk.

Var hos min allmänläkare och fick kortisoninjektion i axeln pga impingement för ett par veckor sedan. Efter det röntgat axeln och min läkare ska skicka remiss för eventuell operation av min axel. Får la se vad de säger och hur det blir.

Känslan idag är: Kan inte livet bara bli lätt ett tag? Varför kan jag inte bara få en vardag utan att det händer något och alla kan väl bara vara glada och lyckliga!? Min ork är slut och jag är grymt trött på att kämpa så för allt hela tiden. Kämpa mycket för lite ofta. helt galen värld. Så arg med på alla som behöver bråka så med FK för självklara sjukdomar. Gör mig ledsen och arg. Vård måste människor också kämpa för och när de väntar på operation så säger FK att de varit sjukskrivna för länge och måste jobba trots de är lika sjuka fortfarande??? Helt galet. Är man sjuk så är man. Sverige är inte rättssäkert längre. Skola och vård har stora håligheter och brister och orkar inte ens läsa om allt längre eller folks hemska livsöden. Slutat läsa i grupper på facebook för jag blir så illa berörd och känns så hopplöst. Det är skolplikt och skolan har skyldigheter de bryter mot hela tiden utan att de får några repressalier eller att kommunen ser till att resurser tillsätts. Barnen har inte valt att gå där men måste ändå trots de mobbas, har svår ångest och inte får det stöd de har rätt till. Inte ok. Sjuka får inte rättvis vård och många blir illa behandlade av läkare och andra för att de inte har kunskap och det är inte okej att den som är sjuk ska lida ännu mer och då är det inget ovanligt att man känner sig värdelös och inget värd. Så mycket som är fel trots att vi är ett rikt land och borde ha råd att ta hand om sjuka, äldre och barn. Finns mycket att vara arg över men svårt att göra något åt det då alla skyller på varandra eller de som inte kan säga ifrån. Många vågar inte säga ifrån för de är rädda att få repressalier för ofta får barn och sjuka skulden trots det är de som ska ha hjälp. Känner själv så-vågar knappt säga ifrån när något går fel för då kommer det repressalier för man sa ifrån för att något inte var okej. likadant på jobbet-man vågar inte protestera trots chefer och andra gör fel för då blir man straffad för man var ärlig trots att det inte är okej att straffa folk för deras åsikt och de är skyldiga att hjälpa till. Världen är inte så vacker alltid. Även om ytan kan se sådan ut. Undrar just hur man ska hitta ut ur denna känsla av hopplöshet??? Någon som känner likadant ibland?

Jaja våren har kommit iaf 🙂 Vitsippor överallt och bladen slår ut. Det är härligt!

Kram och ta hand om varandra.

kram Fru P ❤

Annonser

2 responses to “Vår

  1. jag har kämpat med barnen igenom skolorna
    när de väl hade slutat skolorna blev jag ly klig
    nä vet inte hur man tar se upp just nu
    är det tungt tungt
    vill vinnnna massor med pengar å göra vad jag vill
    krammmm

    Gilla

  2. Men din stackare, kan det aldrig få bli lugnt för dig så att din kropp får möjlighet att läka någon gång.
    Jag jobbar själv inom skolansvärld och tyvärr är det du beskriver mer vanligt än ovanligt. Men jag hade hoppats att det fanns hjälp att få och även förståelse som är större än vad den är. Det är ju självklart att hela familjen blir ”lidande” av att någon mår dåligt. Ni är otroliga som orkar med allt.
    Hur känns ryggen nu när du varit hemma och nacken har läkt mer?
    Själv har jag äntligen fått ett svar på varifrån smärtan kommer. Jag har varit till Stockholm Spine Center och tyvärr är det en ny operation inplanerat. Jag ska göra en diskprotesoperation eftersom de inte vågar förlänga min steloperation eftersom risken är stor att jag kommer att tvingas till fler operationer och då blir det hela min rygg som de måste steloperera 😭. Men med en diskprotesoperation så finns rörligheten kvar i disken och då kommer inte disken ovanför att påfrestas på samma sätt. Men jag måste träna magmusklerna och töja ryggmusklerna mer men min ryggsmärta har ökat avsevärt av detta så jag vet inte hur det kommer att gå. Men jag ska försöka i två veckor till och förhoppningsvis är det för att jag ”skrämmer” igång krampande ryggmuskler 😐😀.
    Ha det bra!!!
    Kram Anna 😗

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s